Webbläsaren som du använder stöds inte av denna webbplats. Alla versioner av Internet Explorer stöds inte längre, av oss eller Microsoft (läs mer här: * https://www.microsoft.com/en-us/microsoft-365/windows/end-of-ie-support).

Var god och använd en modern webbläsare för att ta del av denna webbplats, som t.ex. nyaste versioner av Edge, Chrome, Firefox eller Safari osv.

Fosforbrist kan förvärra klimatproblemen

Forskningsanläggning i skog.
Den aktuella studien tyder på att många skogar i framtiden kan få svårare att fortsätta öka sitt upptag av växthusgaser. Bilden är tagen vid en av studiens experimentstationer i fält. Foto: Inna Ljungblom

Bristen på fosfor i skogens mark kan leda till att de globala klimatförändringarna ökar. Det visar ny forskning som har undersökt en komplex balans mellan koldioxidgödning, fosforbrist och trädtillväxt.

Världens skogar är viktiga i kampen mot klimatförändringar eftersom skogarna tar upp ungefär en fjärdedel av de växthusgaser som släpps ut i atmosfären. Träden behöver kolatomerna för att kunna växa och gör därmed oss människor en ekosystemtjänst genom att ta upp stora mängder koldioxid från luften.

Vid en ökad koncentration av växthusgaser kan träd och andra växter dessutom bidra ytterligare genom att de lägger in en extra växel i sin fotosyntes. Tack vare denna produktionshöjning i fotosyntesfabriken kan träden alltså växa snabbare än normalt genom att lagra in ännu mer kol. Fenomenet kallas koldioxidgödning.

I en ny studie har forskare undersökt effekterna av sådan koldioxidgödning och i vilken omfattning som denna effekt skulle kunna vara till extra hjälp för att minska halterna av växthusgaser i atmosfären.

– För att koldioxidgödning ska fungera behöver träden näringsämnen som fosfor och kväve från marken, säger Benjamin Smith, professor i ekosystemvetenskap vid Lunds universitet och en av forskarna bakom studien.

Svårare för skogen

Resultaten pekar på en oväntad komplexitet i balansen mellan de olika processer som är inblandade. I datorsimuleringarna uppvisar träden en förmåga att byta mellan faser där tillväxten tar fart på grund av koldioxidgödning respektive fosforgödning. Men mer fosfor verkar däremot i sig inte leda till starkare koldioxidgödning, vilket förvånade forskarna.

Detta innebär att många skogar kommer att få svårare att fortsätta öka sitt upptag av växthusgaser de närmaste decennierna. Stora delar av skogarna i tropikerna och i torrområden runtom i världen tros nämligen vara fosforbegränsade, det vill säga att dessa omfattande områden naturligt lider brist på fosfor i marken.

Utifrån studiens resultat skulle det därmed inte hjälpa att stödgödsla med fosfor i de här områdena för att hålla igång en förhöjd kolinlagring i träden. Den slutsatsen gör det ännu mer angeläget att utsläppen av växthusgaser minskar globalt, menar Benjamin Smith.

– Ytterst är det ännu viktigare för det globala samhället att ta itu med utsläppen. Vi kan inte lita på att skogarna ska hindra alltför höga halter av växthusgaser och ständigt tilltagande klimatuppvärmning, säger Benjamin Smith.

Studien har nyligen publicerats i den vetenskapliga tidskriften Proceedings of the National Academy of Sciences (på engelska): ”Phosphorus enrichment does not enlarge the predicted CO2 fertilization effect on forest carbon sequestration”

Fakta

Forskarna har undersökt hur tillgången på näring i marken påverkar trädens tillväxt vid ökade koldioxidhalter. Detta har gjorts med hjälp av datormodeller och ett unikt fältexperiment i Australien. Modelleringsarbetet har i den aktuella studien använt sig av fältexperimentets observationer och mätningar, där koldioxidhalter i luften samt fosfor i marken har höjts på konstgjord väg för att studera effekterna på eukalyptusträdens tillväxt.

Fältexperimentet (EucFACE) är unikt genom att det är världens enda skogliga experiment där forskarna kan manipulera både koldioxidhalter och fosformängder. Australiens natur är generellt präglad av brist på fosfor i marken, vilket gör området till en lämplig plats för den stationära fältanläggningen. Koldioxidhalterna i experimentets försöksytor ligger på 550 ppm (parts per million), vilket är den nivå som man räknar med att de globala utsläppen kommer att innebära för vår planet år 2050. För närvarande är koldioxidnivån i Jordens atmosfär 430 ppm (april 2026).